Carros Hörn Av Världen 2.0

Här kan man sitta och titta på regnet utan att bli blöt, säger Heidi.

Hipp hipp hurra för min Fredrik som fyller 35 år idag!!

 

Till frukost fick han jordgubbar (fast denna bilden är tagen igår).

Vi har inte gjort i ordning i barnrummet alls, vi har inte tapetserat om eller målat eller ens möblerat. Sakerna som vi köpt till barnet står intryckta i ena hörnet i en salig röra, utom kläderna för dem har jag tvättat och lagt i byrån. Igår tvättade jag spjälskyddet till sängen så jag tänkte att idag när det ändå är så tråkigt väder ute så kan jag väl sätta dit det och se hur det blir. Det slutade även med att jag bäddade sängen, har förut bara haft ett underlakan i för att skydda madrassen från alltför mycket katthår.

 

Jaha, då följer här några bilder på nya blommor som slagit ut i min trädgård.

 

Min stora vita pion.

Jag minns tydligt från min barndom ett par tofflor som min mamma hade. Jag minns inte vad det var för färg på dem eller exakt hur de såg ut men det jag minns var insidan på dem. Sulan var liksom full av små gumminoppror som masserade fötterna underifrån när man gick i dem. Fast de var på tok för stora så lånade både jag och syrran dem gärna och gick omkring i. Idag när jag tagit mig till Ica Vammar för att i förebyggande syfte införskaffa ett par paket med blöjor fick jag syn på just sådana här noppriga sulor. Eftersom de bara kostade 39 kronor tänkte jag att om jag hittar några i min storlek så kan jag köpa mig ett par av nostalgiska skäl, för ovanlighetens skull hittade jag många par i min storlek (37) men däremot inte några i mammas (39) som jag tänkte kunde få ett par hon också. Det slutade med att jag köpte två par åt mig själv, tänkte att de kan ju vara sköna att ha med till sjukhuset sen när det blir dags.

 

Midsommaraftonen bjöd inte på så mycket, då vår situation är som den är just nu så har vi ju inte kunnat göra några planer.

 

Vi grillade kyckling och gjorde färskpotatis i ugn.

Häromdagen fick jag se att det minsann fortfarande finns krut i vår gammelgubbe Benjamin. Han låg på trappan och vilade som han brukar göra men plötsligt far han iväg som ett sträck bort mot kullen som är mellan vårt och grannarnas hus. Jag går ut på trappan för att se vad det var som han fick syn på. Benjamin sitter med huvudet nedborrat i det som är kvar av liljekonvaljerna och det är ett fasligt liv på två lite större fåglar som jag vet håller till häromkring. Fåglarna skriker och gör störtdykningar mot Benjamin, och Heidi som nu anslutit sig för att se vad som står på. Det dröjer inte länge innan Benjamins huvud kommer upp ur grönskan och i munnen har han en fågelunge.

 

Förra veckan köpte jag nya krukor som jag tänkte plantera om mina sticklingar som jag fått av Milla i. Men jag kom aldrig till skott så igår när mamma var här bad jag henne om hjälp med det.

 

300 gram pasta

150 gram skinka eller kalkon

3 dl tomatsås på burk (jag hade inte detta så jag blandade ihop lite chilisås och ketchup)

4 dl Kelda pastasås - fyra ostar

1 dl riven ost

 

Sätt ugnen på 250 grader. Koka pastan. Skär skinka i strimlor. Låt pastan rinna av och blanda ner tomatsås, ostsås och skinka. Häll allt i en smord ugnsform. Strö över osten. Gratinera i övre delen av ugnen i 10 minuter. Servera med grönsaker.

 

Under våren så har mamma och jag gjort små utflykter ibland på fredagar när vi båda varit lediga. Men nu på fredag är det ju midsommarafton, och så vet jag ju inte om jag är hemma då eller på sjukhuset heller för den delen, så mamma frågade i morse om jag ville ta fredagsfika idag istället.

 

Smarrig bakelse på Björkagårdens Gårdsbageri.

Klockan 13:00 hade vi tid för ctg och blodtrycksmätning på förlossningen igår. I takt med att mätningarna görs läser F på skärmen som jag inte ser från sängen, blodtrycket har gått upp igen. Jag känner mig uppgiven och ledsen för jag förstår ju att nu kommer jag väl inte att få åka hem utan kommer att bli inlagd igen. Barnmorskan kommer in och kopplar loss mig, hon talar om att ctg-kurvan ser bra ut men att blodtrycket är för högt så vi får se vad läkarna säger.

 

Vi får gå vidare över till ultraljudet där vi har tid klockan 14:00. Därinne fungerar inte skärmen som sitter över sängen så jag kan inte se bebisen men det kändes nästan skönt att inte behöva följa med i undersökningen just då. F sätter sig så att han kan följa den på skärmen som barnmorskan tittar på. När undersökningen är klar berättar barnmorskan att bebis har växt pytte pyttelite men att samtidigt har den ju hamnat ännu mera efter ändå eftersom det går så sakta. Men den lilla lilla tillväxt som blivit är ändå viktig och en liten liten ljusning då bebis mellan de två tidigare mätningarna stått helt stilla i växten.

 

Vi går tillbaka in till förlossningen för att vänta på att få prata med en läkare. Vi behöver inte vänta så länge innan en yngre läkare som vi inte träffat förut kommer ut och presenterar sig och visar in oss på samma undersökningsrum som tidigare. Hon säger att de vill göra en ny ctg-kurva och blodtrycksserie igen innan vi får åka hem men att hon vill prata med oss lite först. Hon säger att hon förstår att vi fått gå igenom mycket den senaste tiden och frågar hur jag mår. Jag svarar att jag mår bra men att oron är stor och finns där hela tiden. Hon fortsätter då med att hon tycker att jag ska försöka att inte oroa mig så mycket för de håller koll på allting och att nu kommer det att börjas planeras mera för vad som kommer att hända framöver. Hon lämnar rummet med orden: "Jag skickar in barnmorskan så hon får koppla upp dig så kommer jag tillbaka sedan". En äldre och mycket vänlig barnmorska som vi träffat förut kommer in och kopplar upp mig igen innan vi återigen bli ensamma på rummet. Det går någon halvtimme innan läkaren själv kommer in och kopplar loss mig. Hon säger att bebisen verkar må bra enligt kurvan och ultraljudet. Hon tyckte heller inte att blodtrycksökningen var så jättealarmerande eftersom den troligen beror på min egen stress och oro. Innan vi säger hej då och åker hemåt passar jag på att ställa lite frågor och får faktiskt ganska så vettiga svar den här gången vilket gör att allt känns lite lite bättre.

 

Nu ska vi in på nytt ultraljud och mätningar på torsdag så vi får vara hemma i hela två dagar och det känns också som ett tecken på att just nu är det så bra det kan vara under rådande omständigheter.

 

 

 

 

En ny vecka av ovisshet tar idag sin början (usch, vad negativ och gnällig jag känner mig). Jag har passat på att köra en tvättmaskin med kläder och bäddat rent i sängen direkt på morgonen för att ha något klart. Det är regnigt och blåsigt ute så jag håller katterna inne, tycker det känns lite tryggare att de är inne när vi åker också.

 

Idag är det exakt en månad kvar till vårt beräknade datum för när bebis ska komma. Undrar om vi får vänta så länge eller om något händer innan. När man träffar på folk som redan har barn får man höra att det är en väldigt mysig tid vi har framför oss. Jaha, tänker jag. Mitt barn kommer troligtvis att behöva ligga instängd i en plastlåda med slangar i näsan, det låter ju väldigt mysigt och kul. De klappar på magen och talar om hur mycket de saknar att ha den där mysiga magen. Jaha, tänker jag. Kul att de fick ha en graviditet som de kunde njuta av, det har inte jag. Jag står knappt ut att vänta tills den är över så att jag säkert kan få veta att mitt barn är ok. De frågar om alla sjukhusbesök och undersökningar och datum. Jag svarar de lilla jag vet samt att barnet inte växer som det ska och då kommer alltid samma dumma kommentar: "Ja, men så kan det ju inte vara för magen ser ju större ut än sist jag såg dig". Nähä, det är väl inte så då, tänker jag. Vi gör alla dessa sjukhusresor, undersökningar och provtagningar enbart för att det är så jävla roligt!

 

Som sagt så känner jag mig väldigt negativ och gnällig.

 

 

I morse var det återigen dags för ett nytt ctg och blodtrycksmätning. Efteråt behövde vi bara vänta någon timme, om det ens var det, innan en läkare kom in och sa att vi kunde åka hem igen. I morgon är det dags för ctg igen samt ett nytt ultraljud följt av en ny bedömning. Jag börjar ärligt talat hoppas på att de tar beslutet snart så vi slipper hålla på såhär, orkar snart inte mera.

 

 

 

 

Jag fortsätter passa på att njuta av de blommor som slår ut i trädgården, vet ju inte hur länge till man får vara hemma.

 

Idag kom vi till förlossningen strax före 10 och jag blev återigen uppkopplad för ctg och blodtryck. Fick lämna urinprov som de hittade spår av protein i så det blev även ett stick i armen. Strax efter 11 kom vi in på ultraljudet där flödet i navelsträngen och mängden fostervatten fortfarande visade sig vara normalt. Vi fick gå tillbaka till rummet inne på förlossningen för att vänta på provsvaren. Klockan 11:50 kommer läkaren in och säger att svaren hade kommit och att allt såg bra ut så vi kunde åka hem och behöver inte åka in igen förrän på söndagmorgon.

 

Det känns underbart att efter dessa dagar få slippa sjukhuset i en HEL dag!

 

 

Denna fick jag syn på i morse och det gjorde mig så glad, hade jag inte fått åka hem igår så hade jag kanske missat den.

 

När vi kom hem från sjukhuset idag var mamma på plats hemma hos oss, hon hade åkt ut för att titta till katterna eftersom vi inte visste när vi skulle komma tillbaka. F, som missat väldigt mycket jobb denna vecka, åkte till jobbet nästan direkt. Mamma stannade kvar och hjälpte mig med disk, tvätt och handling så som tack för hjälpen bjöd jag henne på jordgubbar ute i trädgården.

Sedan i tisdags har det varit sjukhus för hela slanten för oss. I tisdags blev jag inlagd på grund av att blodtrycket gått upp och att barnet sackat efter ännu mera i växten. Tisdagen och onsdagen var full med provtagningar och väntan på provsvar. På onsdagkvällen fick jag i alla fall lov att åka hem och sova hemma under stränga order att ta det lugnt och att vara tillbaka för ny ctg-mätning klockan 10:00 på torsdagmorgon.

 

Idag kom vi in till förlossningen strax före 10 och jag blev uppkopplad för ctg direkt. Barnmorskan meddelade sedan att det såg bra ut men att vi var tvungna att vänta på läkaren. Vi väntade och väntade och väntade. Klockan 14:30 kom det in en annan barnmorska och ville göra ytterligare ett ctg, det visade sig ligga stabilt precis som det första. Äntligen kom det också en läkare som sa att vi fick åka hem, samma order gäller såklart så vi ska in i morgon igen klockan 10:00 för ctg och 11:00 för ultraljud. Hoppas verkligen att det löper på smidigare då så att vi kommer hem tidigare och att vi sedan får vara hemma över helgen.

 

Bilden tog F i tisdags innan vi fick veta att jag inte fick komma hem.

Som ett skrynkligt papper men lika vacker ändå.

 

 

 

Var nere hos mamma igår då hon behövde hjälp med en soffa som hon köpt.

 

Hon bjöd på en himla god tårta som Anja hade gjort, den var dock svår att få ett bra kort på.

 

 

Frukost!

Älskar att äta frukost hemma hos Viveka och Thomas, så gott!

Den obligatoriska kisspausen vid Emån.

Nu har det börjat dyka upp blommor med lite höjd på, det är bra för mig.

 

Snart får man smaka den första.

Testade en ny smak från proviva häromdagen. Blev väldigt förtjust i den, myntan gör att det blir en speciell smak och den är heller inte så söt. God både på morgonen och till kvällsmackan.

Tyckte att den passade.

 

 

Så här har det sett ut i rabatten intill husväggen på baksidan.

 

 

 

F och jag var uppe på Barrstigen nu på eftermiddagen och överlämnade Bosses födelsedagspresent en dag för tidigt. Han ville inte att vi skulle nämna några siffror så jag gör väl inte det.

 

Innan paketöppningen ville Gråmis ha lite uppmärksamhet av husse.

En dålig bild tagen med mobilen genom ett smutsigt altandörrsfönster.