Carros Hörn Av Världen 2.0

Denna bild är tagen tidigt på morgonen torsdagen den 26 juni 2014. Jag gick den dagen in i graviditetsvecka 37.

Vi har inte gjort i ordning i barnrummet alls, vi har inte tapetserat om eller målat eller ens möblerat. Sakerna som vi köpt till barnet står intryckta i ena hörnet i en salig röra, utom kläderna för dem har jag tvättat och lagt i byrån. Igår tvättade jag spjälskyddet till sängen så jag tänkte att idag när det ändå är så tråkigt väder ute så kan jag väl sätta dit det och se hur det blir. Det slutade även med att jag bäddade sängen, har förut bara haft ett underlakan i för att skydda madrassen från alltför mycket katthår.

 

Klockan 13:00 hade vi tid för ctg och blodtrycksmätning på förlossningen igår. I takt med att mätningarna görs läser F på skärmen som jag inte ser från sängen, blodtrycket har gått upp igen. Jag känner mig uppgiven och ledsen för jag förstår ju att nu kommer jag väl inte att få åka hem utan kommer att bli inlagd igen. Barnmorskan kommer in och kopplar loss mig, hon talar om att ctg-kurvan ser bra ut men att blodtrycket är för högt så vi får se vad läkarna säger.

 

Vi får gå vidare över till ultraljudet där vi har tid klockan 14:00. Därinne fungerar inte skärmen som sitter över sängen så jag kan inte se bebisen men det kändes nästan skönt att inte behöva följa med i undersökningen just då. F sätter sig så att han kan följa den på skärmen som barnmorskan tittar på. När undersökningen är klar berättar barnmorskan att bebis har växt pytte pyttelite men att samtidigt har den ju hamnat ännu mera efter ändå eftersom det går så sakta. Men den lilla lilla tillväxt som blivit är ändå viktig och en liten liten ljusning då bebis mellan de två tidigare mätningarna stått helt stilla i växten.

 

Vi går tillbaka in till förlossningen för att vänta på att få prata med en läkare. Vi behöver inte vänta så länge innan en yngre läkare som vi inte träffat förut kommer ut och presenterar sig och visar in oss på samma undersökningsrum som tidigare. Hon säger att de vill göra en ny ctg-kurva och blodtrycksserie igen innan vi får åka hem men att hon vill prata med oss lite först. Hon säger att hon förstår att vi fått gå igenom mycket den senaste tiden och frågar hur jag mår. Jag svarar att jag mår bra men att oron är stor och finns där hela tiden. Hon fortsätter då med att hon tycker att jag ska försöka att inte oroa mig så mycket för de håller koll på allting och att nu kommer det att börjas planeras mera för vad som kommer att hända framöver. Hon lämnar rummet med orden: "Jag skickar in barnmorskan så hon får koppla upp dig så kommer jag tillbaka sedan". En äldre och mycket vänlig barnmorska som vi träffat förut kommer in och kopplar upp mig igen innan vi återigen bli ensamma på rummet. Det går någon halvtimme innan läkaren själv kommer in och kopplar loss mig. Hon säger att bebisen verkar må bra enligt kurvan och ultraljudet. Hon tyckte heller inte att blodtrycksökningen var så jättealarmerande eftersom den troligen beror på min egen stress och oro. Innan vi säger hej då och åker hemåt passar jag på att ställa lite frågor och får faktiskt ganska så vettiga svar den här gången vilket gör att allt känns lite lite bättre.

 

Nu ska vi in på nytt ultraljud och mätningar på torsdag så vi får vara hemma i hela två dagar och det känns också som ett tecken på att just nu är det så bra det kan vara under rådande omständigheter.

 

 

 

 

En ny vecka av ovisshet tar idag sin början (usch, vad negativ och gnällig jag känner mig). Jag har passat på att köra en tvättmaskin med kläder och bäddat rent i sängen direkt på morgonen för att ha något klart. Det är regnigt och blåsigt ute så jag håller katterna inne, tycker det känns lite tryggare att de är inne när vi åker också.

 

Idag är det exakt en månad kvar till vårt beräknade datum för när bebis ska komma. Undrar om vi får vänta så länge eller om något händer innan. När man träffar på folk som redan har barn får man höra att det är en väldigt mysig tid vi har framför oss. Jaha, tänker jag. Mitt barn kommer troligtvis att behöva ligga instängd i en plastlåda med slangar i näsan, det låter ju väldigt mysigt och kul. De klappar på magen och talar om hur mycket de saknar att ha den där mysiga magen. Jaha, tänker jag. Kul att de fick ha en graviditet som de kunde njuta av, det har inte jag. Jag står knappt ut att vänta tills den är över så att jag säkert kan få veta att mitt barn är ok. De frågar om alla sjukhusbesök och undersökningar och datum. Jag svarar de lilla jag vet samt att barnet inte växer som det ska och då kommer alltid samma dumma kommentar: "Ja, men så kan det ju inte vara för magen ser ju större ut än sist jag såg dig". Nähä, det är väl inte så då, tänker jag. Vi gör alla dessa sjukhusresor, undersökningar och provtagningar enbart för att det är så jävla roligt!

 

Som sagt så känner jag mig väldigt negativ och gnällig.

 

 

I morse var det återigen dags för ett nytt ctg och blodtrycksmätning. Efteråt behövde vi bara vänta någon timme, om det ens var det, innan en läkare kom in och sa att vi kunde åka hem igen. I morgon är det dags för ctg igen samt ett nytt ultraljud följt av en ny bedömning. Jag börjar ärligt talat hoppas på att de tar beslutet snart så vi slipper hålla på såhär, orkar snart inte mera.

 

 

 

 

Idag kom vi till förlossningen strax före 10 och jag blev återigen uppkopplad för ctg och blodtryck. Fick lämna urinprov som de hittade spår av protein i så det blev även ett stick i armen. Strax efter 11 kom vi in på ultraljudet där flödet i navelsträngen och mängden fostervatten fortfarande visade sig vara normalt. Vi fick gå tillbaka till rummet inne på förlossningen för att vänta på provsvaren. Klockan 11:50 kommer läkaren in och säger att svaren hade kommit och att allt såg bra ut så vi kunde åka hem och behöver inte åka in igen förrän på söndagmorgon.

 

Det känns underbart att efter dessa dagar få slippa sjukhuset i en HEL dag!

 

 

Sedan i tisdags har det varit sjukhus för hela slanten för oss. I tisdags blev jag inlagd på grund av att blodtrycket gått upp och att barnet sackat efter ännu mera i växten. Tisdagen och onsdagen var full med provtagningar och väntan på provsvar. På onsdagkvällen fick jag i alla fall lov att åka hem och sova hemma under stränga order att ta det lugnt och att vara tillbaka för ny ctg-mätning klockan 10:00 på torsdagmorgon.

 

Idag kom vi in till förlossningen strax före 10 och jag blev uppkopplad för ctg direkt. Barnmorskan meddelade sedan att det såg bra ut men att vi var tvungna att vänta på läkaren. Vi väntade och väntade och väntade. Klockan 14:30 kom det in en annan barnmorska och ville göra ytterligare ett ctg, det visade sig ligga stabilt precis som det första. Äntligen kom det också en läkare som sa att vi fick åka hem, samma order gäller såklart så vi ska in i morgon igen klockan 10:00 för ctg och 11:00 för ultraljud. Hoppas verkligen att det löper på smidigare då så att vi kommer hem tidigare och att vi sedan får vara hemma över helgen.

 

Bilden tog F i tisdags innan vi fick veta att jag inte fick komma hem.

En dålig bild tagen med mobilen genom ett smutsigt altandörrsfönster.

I morse vart det ingen sovmorgon då vi skulle vara på sjukhuset 08:30 för ett nytt tillväxtultraljud och ny ctg-mätning. Det fanns ingen tid för ctg på BB-avdelningen idag så vi fick gå över till förlossningen och göra kurvan, i vanliga fall brukar jag få ligga kopplad till maskinen i 20 minuter men idag glömde de väl bort mig för jag fick ligga där i en timme! När en läkare tittat på dagens resultat och två nya besök bokats in fick vi äntligen åka därifrån. Tydligen fanns det "inget att klaga på" som barnmorskan uttryckte sig, om resultaten alltså.

 

Innan hemfärd åkte vi ut till mitt jobb, jag skulle hämta mitt tjänstgöringsbetyg samt tömma mina skåp eftersom jag inte kommer att jobba mera. Fick en fin blomma som avskedspresent.

Då var det torsdag igen och återigen dags att åka till sjukhuset för specialistultraljud + ctg-kurva. Jag tyckte att båda undersökningarna löpte på smidigare den här gången, kanske för att jag inte var lika stressad. Efteråt fick vi för första gången prata med en vettig läkare också. Hon förklarade att bebis inte är pytteliten men ändå mindre än den borde vara i vecka 32, där jag är nu, och att det är väldigt svårt att säga vad det beror på. Alla mätningar de gjort, både flödet i navelsträngen och ctg-kurvan såg bra ut men de vill ändå hålla mera koll på lill*n så vi fick en ny tid för tillväxtultraljud på tisdag. Sedan blev det sagt så att jag inte får jobba något mera utan ska vara hemma och vila så min sista jobbvecka får jag lov att sjukskriva mig.

 

 

Igår var både jag och F lediga från våra jobb då vi hade  två inbokade sjukhusbesök. Först skulle vi på ett tillväxtultraljud och senare även ett läkarbesök för att kontrollera att barnet mådde bra trots de mediciner som jag måste äta för min hypertyreos.

 

På grund av lite förseningar får vi sitta tjugo minuter extra i väntrummet innan vi blir insläppta.

Den känns rätt så långt borta nu, den där morgonen då detta inträffade.