Carros Hörn Av Världen 2.0

Klockan 13:00 hade vi tid för ctg och blodtrycksmätning på förlossningen igår. I takt med att mätningarna görs läser F på skärmen som jag inte ser från sängen, blodtrycket har gått upp igen. Jag känner mig uppgiven och ledsen för jag förstår ju att nu kommer jag väl inte att få åka hem utan kommer att bli inlagd igen. Barnmorskan kommer in och kopplar loss mig, hon talar om att ctg-kurvan ser bra ut men att blodtrycket är för högt så vi får se vad läkarna säger.

 

Vi får gå vidare över till ultraljudet där vi har tid klockan 14:00. Därinne fungerar inte skärmen som sitter över sängen så jag kan inte se bebisen men det kändes nästan skönt att inte behöva följa med i undersökningen just då. F sätter sig så att han kan följa den på skärmen som barnmorskan tittar på. När undersökningen är klar berättar barnmorskan att bebis har växt pytte pyttelite men att samtidigt har den ju hamnat ännu mera efter ändå eftersom det går så sakta. Men den lilla lilla tillväxt som blivit är ändå viktig och en liten liten ljusning då bebis mellan de två tidigare mätningarna stått helt stilla i växten.

 

Vi går tillbaka in till förlossningen för att vänta på att få prata med en läkare. Vi behöver inte vänta så länge innan en yngre läkare som vi inte träffat förut kommer ut och presenterar sig och visar in oss på samma undersökningsrum som tidigare. Hon säger att de vill göra en ny ctg-kurva och blodtrycksserie igen innan vi får åka hem men att hon vill prata med oss lite först. Hon säger att hon förstår att vi fått gå igenom mycket den senaste tiden och frågar hur jag mår. Jag svarar att jag mår bra men att oron är stor och finns där hela tiden. Hon fortsätter då med att hon tycker att jag ska försöka att inte oroa mig så mycket för de håller koll på allting och att nu kommer det att börjas planeras mera för vad som kommer att hända framöver. Hon lämnar rummet med orden: "Jag skickar in barnmorskan så hon får koppla upp dig så kommer jag tillbaka sedan". En äldre och mycket vänlig barnmorska som vi träffat förut kommer in och kopplar upp mig igen innan vi återigen bli ensamma på rummet. Det går någon halvtimme innan läkaren själv kommer in och kopplar loss mig. Hon säger att bebisen verkar må bra enligt kurvan och ultraljudet. Hon tyckte heller inte att blodtrycksökningen var så jättealarmerande eftersom den troligen beror på min egen stress och oro. Innan vi säger hej då och åker hemåt passar jag på att ställa lite frågor och får faktiskt ganska så vettiga svar den här gången vilket gör att allt känns lite lite bättre.

 

Nu ska vi in på nytt ultraljud och mätningar på torsdag så vi får vara hemma i hela två dagar och det känns också som ett tecken på att just nu är det så bra det kan vara under rådande omständigheter.