Carros Hörn Av Världen 2.0

Nu är det extremt längesen jag skrev något här, men det har sina förklaringar. Den 5/10, alltså för ganska precis två veckor sedan opererades min sköldkörtel bort. Dagarna efter operationen var jobbiga. Jag mådde illa, hade en kraftig huvudvärk samt att jag inte orkade vara uppe mer än någon timme åt gången. Men bara jag kom över illamåendefasen och kunde börja få i mig näring så gick det snabbt åt rätt håll. Var stel i nacken och hade ont i huvudet i ungefär en vecka innan det gav med sig. Jag fick ett sjukintyg som sträckte sig fram till och med den 2/11 men redan i fredags var jag tillbaka i skolan.

 

Ja, jag har nog inte skrivit om det här i bloggen. Jag påbörjade vård- och omsorgsutbildningen på Nyströmska skolan i Söderköping i augusti. Hittills har det gått bra även om det varit tufft nu då jag missade så mycket när jag var borta på grund av operationen men det har jag nästan lyckats ta igen på mindre än en vecka. Har ett prov kvar som släpar och det ska jag göra på onsdag nästa vecka.

 

I morgon kommer det inte att bli någon skola heller eftersom Lilleman blivit sjuk men sånt är livet. Bara att bita ihop och komma igen.

 

Min stackars hängiga plutt när vi kom hem idag.

 

 

Idag klockan 11:00 hade jag en anställningsintervju som jag absolut inte kände för att gå på men det var jag ju såklart tvungen att göra ändå. Jag var osäker på vägen dit men det gick bra att hitta. Efter intervjun så kändes det jättebra och jag hade helt ändrat inställning till jobbet. Helnöjd sätter jag mig i bilen för att köra hem men när jag vrider om nyckeln så händer ingenting. Jag hade glömt att slå av lyset när jag parkerade (är inte automatiskt halvljus på vår andrabil och inget larm om man glömmer slå av det). Sedan vi fick hem bilen har jag använt den nästan dagligen och inte en enda gång glömt slå av lyset så varför skulle jag göra det just idag? Det var bara för mig att gå tillbaka in igen och fråga om någon hade startkablar och kunde hjälpa mig. Som tur var så hade en av tjejerna som varit med på intervjun startkablar i sin bil och hjälpte mig att få igång bilen så jag kunde åka hem.

 

Vi får väl se om jag blir erbjuden jobbet eller inte. De lär väl komma ihåg mig nu på grund av bilincidenten i alla fall.

 

 

 

 

 

I morse åkte jag till jobbet för att jobba några timmar så då får man väl räkna sig som tillbaka på banan. Det känns inte helt ok ännu men värken är borta och det rinner ingenting ur örat längre. Det kliar, känns pyttelite svullet och hörseln är inte helt återställd än men nu har jag i alla fall hörsel.

 

För första gången på typ två månader skulle jag idag ta en promenad så Wille fick sova ute i vagnen (har inte blivit några promenader alls på sistone pga en skadad häl) men vi hann bara några meter innan det började regna så det var bara att gå in och lägga honom. Han sover nu för första gången i sängen i sitt eget rum. Försökte söva honom där på dagen igår också men då knackade det på dörren precis lagom och efter det fick vi flytta in till spjälsängen.

 

För en tid sedan köpte jag en cykelkärra, har alltid velat ha en sådan till Wille och när det var rea på denna så slog jag till. Nu är det bara F och Wille som hunnit testa den men det blir nog mera sedan när det blir lite mer vår ute. Tror att han sitter betydligt bekvämare i denna än i cykelstolen som man sätter på pakethållaren. Dessutom är den både vind- och vattentät.

Jag har inte ätit antibiotika så många gånger i mitt liv med de gångerna jag gjort det så har jag känt bättring efter bara ett par dagar. Jag är nu inne på tredje dagen av medicineringen och visst känns det väl lite bättre men inte värst mycket. Det som blivit bättre är att det gör inte konstant svinont längre utan smärtan kommer mera som i vågor och även fast det fortfarande rinner var ur örat så har det minskat lite grann. Men jag hör fortfarande i princip ingenting på högerörat vilket är det jag är mest orolig för egentligen. Tänk om hörseln inte kommer tillbaka! Känner jag ingen mera bättring till på fredag tänker jag ringa vårdcentralen igen och rådfråga för det är ju på lördag jag ska ta sista tabletten enligt receptet jag fick.

 

Mamma kom med fika förut idag, hon är gullig som tänker på oss när vi är sjuka. Idag gjorde det faktiskt inte så ont när jag tuggade heller. Igår fick jag ta maten i små små bitar och svälja hela.

När jag gick till vårdcentralen igår hoppades jag på att det var en vaxpropp jag fått i örat och att de bara skulle skölja bort den och sedan skulle det vara bra. Nu var det ju inte riktigt så enkelt då. Det läkaren hittade var en rejäl hörselgångsinflammation, eller extern otit som det heter på finare språk. Jag fick antibiotika och droppar som ska droppas in i örat tre gånger om dagen och det kunde ta upp till en vecka innan det blev bra och blir det inte det så ska jag ringa igen.

 

Tre telefonsamtal blev det till försäkringskassan igår innan jag lyckades få iväg en ansökan om sjukpenning. De två första personerna jag pratade med var inte ens trevliga. Men jag hoppas att det blev rätt nu så det slipper bli mera strul.

 

Det känns fortfarande så nedrans pinsamt att jag skulle bli sjuk såhär direkt när man börjat jobba. Nu kommer det ta längre tid innan jag kommer in i det och det hatar jag. Jag vill komma över den här känslan man har när man börjat på ett nytt jobb, att man inte känner sig riktigt säker. I lördags när jag jobbade tyckte jag att det gick hyfsat även om det hände lite grejer som drog ner dagen lite. I söndags gick det riktigt bra, nu jobbade jag ju bara tre timmar då så det hann ju inte inträffa så mycket men ändå. Jag får komma igen med friska tag när smärtan i örat försvunnit och hoppas att det flyter på då.

 

 

 

 

 

Som vanligt när man kommit igång med någonting så blir man sjuk! Jag har nu i helgen jobbat mina två första pass inom hemtjänsten efter att bara gått bredvid innan. Jag har hela helgen känt av värk i höger öra men ändå kunnat härda ut men under natten har jag nu fått så pass ont att jag fick ge upp tanken på att kunna jobba dagens timmar. Känns inget alls bra att behöva sjukanmäla sig sin tredje arbetsdag men vad ska man göra? Har ringt vårdcentralen och de ska ringa upp vid 8:15.

 

Krångligt värre känns det ju också att eftersom jag skulle jobbat 5 timmar idag så skulle jag ha räknats som arbetslös i 3 timmar och måste ju då sjukanmäla mig till försäkringskassan också. Så nu måste jag under dagen även sätta mig i telefonkö dit för jag har ingen aning om hur jag ska fylla i anmälan och ansökan dit så att det blir rätt.

 

 

Livar upp det här tråkiga inlägget med en bild på mitt lilla hjärta som F tog en dag förra veckan då de var på utflykt.

Äkta kärlek och ingenting annat.

 

Pratade med min läkare idag angående de senaste provsvaren. Över lag såg det bra ut men antikropparna hade inte försvunnit den här gången heller. Förra gången vi pratades vid bestämdes det att om antikropparna försvunnit tills nu så skulle medicinen plockas bort för att se om kroppen klarar av att sköta sig själv. Jag vet att man aldrig ska hoppas för mycket på någonting alls i livet men den här gången gjorde jag nog det för jag känner mig så jävla besviken just nu. Jag ville så gärna att det skulle gå vägen nu, är så trött på alla tabletter och på att lägga flera hundralappar i månaden på mediciner. Kanske dags att sluta hoppas helt på att någonsin bli frisk och bara acceptera att det kommer vara så här för alltid.

 

Till råga på allt så fick jag nu på kvällen pissont i halsen också.

 

 

Försöker pigga upp mig lite med bilder på mitt lilla hjärta som sussar så sött i sin säng nu.

 

 

 

Rejält kort på sidorna och lite längre uppepå blev resultatet av gårdagens klippning.

 

Blev för någon vecka sedan så sjukt sugen på att klippa av mig håret så idag gjorde jag slag i saken. Ja, jag ringde min frissa alltså och bokade en tid så om exakt en vecka ryker barret. Gäller bara att bestämma sig för hur mycket som ska tas av innan dess.

 

 

 

I onsdags förra veckan var jag på vårdcentralen och lämnade blodprover för första gången efter att W föddes. Nu i onsdags när vi var på väg från marknaden till mammas lägenhet ringde min läkare från endokrinmottagningen. Mina värden var återigen för höga, inte mycket men ändå tillräckligt, så han skrev ut ytterligare en pillerburk åt mig. Det var ingen ny medicin jag fick utan samma som jag har sedan tidigare fast med en lägre dos, ska nu ta 100 mikrogram levaxin varannan dag (det är vad jag tagit varje dag förut) och 75 mikrogram varannan dag. Sedan ska jag ju såklart fortsätta med tiotil tre gånger om dagen precis som innan. Jag är så trött på alla piller och det är svinlänge kvar på behandlingen! Tidigast vid denna tid nästa höst får jag veta om den hjälpt och jag blivit frisk eller om jag måste opereras. Bara att knapra på och hålla tummarna.

 

 

När folk frågar vad jag önskar mig när jag fyller år kan jag för mitt liv aldrig komma på en endaste liten sak som jag vill ha (men i vanliga fall vet man ju minst en miljon olika saker). Nu har jag kommit på fyra praktiska saker som jag behöver som jag tänkte att när det närmar sig och folk börjar fråga ska jag säga dessa saker, problemet är ju att jag alltid brukar glömma bort vad det är jag önskar mig så därför kommer jag nu att skriva ner dem här.

 

En elvisp - Min gick ju så lägligt sönder mitt under storbaket som skulle bli pappas 60-årstårta.

En torkställning - En sådan där vanlig vit ihopfällbar ställning att hänga tvätt på.

Krokar till badrumsdörren - Sådana som man hänger uppepå dörren.

En ny tvättkorg - Gösta har nu sett till att det inte finns några handtag kvar alls på min gamla.

 

Jag kanske uppdaterar om jag kommer på fler saker.

 

 

 

När folk frågar vad jag önskar mig när jag fyller år kan jag för mitt liv aldrig komma på en endaste liten sak som jag vill ha (men i vanliga fall vet man ju minst en miljon olika saker). Nu har jag kommit på fyra praktiska saker som jag behöver som jag tänkte att när det närmar sig och folk börjar fråga ska jag säga dessa saker, problemet är ju att jag alltid brukar glömma bort vad det är jag önskar mig så därför kommer jag nu att skriva ner dem här.

 

En elvisp - Min gick ju så lägligt sönder mitt under storbaket som skulle bli pappas 60-årstårta.

En torkställning - En sådan där vanlig vit ihopfällbar ställning att hänga tvätt på.

Krokar till badrumsdörren - Sådana som man hänger uppepå dörren.

Bakform med löstagbara kanter (tror det kallas för springform) - En av de jag har läcker.

 

 

Jag kanske uppdaterar om jag kommer på fler saker.

 

 

 

 

Jag skrev igår om att jag haft en bra dag men nu ska jag även skriva om den sorg som finns just nu. Sorgen beror på att någon som jag tycker väldigt mycket om är borta och att någon som jag tycker väldigt mycket om är väldigt ledsen.

 

I onsdags blev det väldigt hastigt dags för pappa att fatta beslutet att låta Helmut somna in. Ingen vet säkert vad som hände, kanske en hjärnblödning. På tisdagen hade pappa varit ute och rensat ogräs mellan plattorna i sin trädgård och Helmut som var glad över att husse var ute med honom sprang omkring och klättrade i träd. Ett par timmar senare när pappa hämtade in honom var han dålig. Han verkade inte kunna varken se eller höra längre och ville inte äta. Vi åkte ut till pappa på onsdagkvällen och jag hade köpt med mig en pärlhyacint så att Helmut kunde få en blomma på sin viloplats.

 

Även fast jag vetat om allt det här sedan strax efter klockan 15 i onsdagseftermiddag så var det nog inte förrän i gårkväll som det kom ifatt mig att Helmut är borta. När vi hade gått och lagt oss kom tårarna, det gör dem nu också, och jag grät en lång stund innan jag somnade.

 

Vila i frid Helmut. Vi kommer att sakna dig!

Ja, då var frisyren kort igen.

Har mått riktigt uselt under både tisdagen och onsdagen, har inte ens orkat starta datorn på kvällarna. På tisdagen började en lätt huvudvärk att smyga sig på, trodde att den skulle försvinna under natten men ack vad fel jag hade. Det gjorde fortfarande ont när jag på onsdagsmorgonen släpade mig iväg till jobbet. Trots att den satt i hela dagen utan att lätta det minsta orkade jag stanna kvar en timme extra innan jag åkte hem. Jag vill helst inte stoppa i mig massa tabletter just nu men när jag äntligen kom hem gav jag efter och svalde en ipren. Sedan låg jag under en filt i soffan hela kvällen och kollade på serier och pratade i telefon med mamma som äntligen fick komma hem från sjukhuset igår. Fredda var hemma en snabbis och åt eftersom han glömt ta med matlådan när han åkte till jobbet. Någon gång mellan åtta och kvart i nio måste jag ha somnat för då vaknade jag till och flyttade mig upp till sängen och sov utan att vakna en enda gång fram till halv 5 i morse. Huvudvärken var då borta men jag kände mig precis som om jag skulle ha världens baksmälla så jag svalde ännu en ipren innan jag åkte till jobbet. Bakiskänslan höll i sig till lunch då den plötsligt försvann och jag kände mig pigg och mera välmående än jag gjort på länge. På hemvägen stannade jag på vårdcentralen och lämnade ett nytt blodprov, de ska kolla om medicinen gjort någon nytta och en läkare ska ringa på torsdag nästa vecka. När jag kom hem kände jag att det var bäst att passa på att utnyttja piggheten så jag lagade matlådor och startade en tvättmaskin, måste få undan lite i förväg när man ska jobba hela helgen + tre extra dagar nästa vecka. Men nu får det vara bra och jag tänker slappa resten av kvällen.

 

 

 

 

 

 

De senaste veckorna har bara varit lite för mycket på en och samma gång. I tisdags förra veckan blev jag inskickad till Vrinnevisjukhuset på grund av att det upptäcktes att mitt blodtryck gått upp. Jag fick träffa en läkare och ta en massa prover innan jag fick åka hem igen. På onsdagen ringde en annan läkare upp mig och sa att de fått provsvaren och att de visade att min sköldkörtel inte fungerade som den skulle. Jag fick gå till vårdcentralen och lämna ännu fler blodprover och sedan invänta kallelse från medicinmottagningen. I måndagsmorse ringde en jättetrevlig sköterska just därifrån och sa att det hade en ledig tid dagen efter på förmiddagen, jag tog den tiden. Så igår var det dags att träffa ytterligare en läkare för att påbörja behandlingen, Fredda tog ledigt och följde med mig. Jag tyckte bättre om den här läkaren än den första jag träffade, han informerade mera om hur min sköldkörtel är överaktiv och producerar alldeles för mycket hormoner och undersökte mig grundligare innan han berättade om medicinen jag skulle få och hur den kommer hjälpa mig. Nu får jag äta en medicin som heter Tiotil, 2 tabletter 3 gånger dagligen, och den kommer att göra så att sköldkörteln går i idé (som läkaren sa). Efter två veckor kommer jag att få ytterligare en medicin som då ska ersätta det hormon som sköldkörteln förser kroppen med. Denna behandling kommer att pågå i ett och ett halvt år och förhoppningsvis kommer jag att vara frisk sedan, om inte blir det operation.

 

Jag hann bara komma hem igår och stod och gjorde matsäck inför jobbet när mobilen ringer. Det var Fredda som jag just släppt av vid hans jobb, han sa att Alex ringt honom och berättat att mamma fått åka in till akuten. Hon hade börjat må dåligt på måndagkvällen och åkt till vårdcentralen på tisdagen och därefter blivit inskickad till Vrinnevi med sjukbil då de misstänkte att det var något med hjärtat. Jag fick sedan lite då och då under eftermiddagen lite uppdateringar om vad som hände av Alex och Milla som var med henne till sjukhuset. Det sista jag hörde var att hon blev inlagt på akutavdelningen och skulle ligga kopplad till en EKG-apparat till idag, ännu visste ingen vad som hänt.

 

Nu väntar jag på att det ska bli ljust ute så jag kan gå ner till vårdcentralen och hämta mammas bil som blev kvar där igår.

 

 

 

Lite avslappning på kvällskvisten.

 

Ja, det var ett tag sedan jag uppdaterade här. Har haft mycket att tänka på denna vecka så det har bara inte blivit av, eller jag har helt enkelt inte haft någon större lust.

 

På jobbet idag tackade vi av två kollegor som båda slutar i morgon. Det känns konstigt att se våran "grupp" bli mindre, oroväckande. Jag undrar vad som kommer hända härnäst.

 

Hur som helst, om tre dagar går jag på frivecka och då ska jag försöka att inte tänka ett dugg på jobb. Hoppas på några soliga dagar så man kan vara ute och fota vinterbilder, har ju inte blivit så många. Här kommer några från i söndags.

 

 

 

 

När jag kom hem från jobbet igår la jag en ansiktsmask, den här sorten använder jag. Det är skönt att få huden helt ren efter en jobbvecka.