Carros Hörn Av Världen 2.0

Jag använder appen Runkeeper i mobilen för att tracka mina promenader. Ni som känner till den vet att den reggar vart, hur långt och hur snabbt man går samt på ett ungefär hur många kalorier man förbränner. De senaste sju dagarna har jag lyckats gå sammanlagt 6,1 mil! Det är personligt rekord på en vecka. Hoppas nu på att vädret och motivationen håller i sig.

 

Med maten går det fortfarande lite sådär (som vanligt) men för att försöka ha lite bättre koll har jag installerat appen My Fitnesspal i mobilen. Det är ungefär som matdagboken.se bara att det är enklare att kunna lägga till måltider och motion direkt i mobilen när man inte har så mycket tid över till att sitta vid datorn.

 

 

 

 

Isterband med grönsaksrester från igår.

 

 

 

Jag har tidigare skrivit om hur jag är avundssjuk på er som äter gröt till frukost. Om någon av er kommer ihåg dem inläggen så kanske ni också kommer ihåg att jag har haft svårt att hitta något sätt att göra vanlig havregrynsgröt "rätt" för mig, alltså piffa till den lite så att jag inte tröttnar utan fortsätter att äta gröt varje morgon. Jag har testat med sylt, pudra med kanel, lagt i skivade äpplen men inget av det blev hållbart i längden. Jag älskar känslan man får i magen efter att man ätit en skål gröt och att man blir helt och hållet lagom mätt så jag gav mig på att försöka igen för ett par veckor sedan. Den här gången blev det annorlunda, den här gången hittade jag ett sätt som får mig att längta efter min frukostgröt. Tänk att en sådan här liten skitsak egentligen kan göra en så glad som jag blev när jag äntligen "vann" emot gröten.

 

Innan jag rör om i den mikrade gröten häller jag över 1 dl frysta hallon (hallonen tinar fort i den varma gröten och gröten svalnar lite samtidigt). Sedan ringlar jag över lite flytande honung och till sist häller jag på en liten liten skvätt mjölk. Det blir en härligt somrig smak som i alla fall inte jag kan låta bli att längta efter när jag vaknar på morgonen.

Ja, det där med nystarten med att leva utan socker gick väl inte lysande direkt. I tisdags blev det en semla från Björkagården och igår blev det en semla hemma hos F's föräldrar.

 

Denna veckan har varit full av fusk i form av kaka, choklad, potatis, pasta, paj och bröd så i morgon blir det till att göra en nystart.

 

Bjuder på några bilder som blev tagna igår hemma hos mamma.

 

 

Det ligger en klass 1 varning utfärdad över Östergötland gällande ett snöoväder som väntas dra in under eftermiddagen så jag och W passade på att ta våran promenad direkt efter att han fått sin lunch. Precis som innan stormen Egon skulle komma så var det nästan kusligt stilla ute. Hade det funnits några löv på träden så hade inte ett endaste ett av dem rört sig.

 

Himlen är fortfarande isblå när vi går ut.

Andra veckan utan socker har inte varit lika lätt som den första var. Förkylningen är nu nästan helt borta och då är det med ens inte lika enkelt att vara duktig längre. Jag har i stort sett hållit mig borta från socker men det har blivit alldeles för mycket småätande så nu är det återigen skärpning som gäller. Vågen visade + 0,2 kg i morse.

 

 

 

 

 

 

Med risk för att bli tjatig visar jag idag vinterbilder från exakt samma runda för tredje dagen i rad, skillnaden är att i förmiddags var det sol och blå himmel.

 

 

 

Min bakhjälp.

Det har snöat i natt och det snöar fortfarande. Våran runda är oplogad så F körde ett par varv med fyrhjulingen så det åtminstone skulle bli lite spår att gå i. Det var tungt att dra barnvagnen i snön men W gillar att sova ute på promenad så då finns inget annat att göra. Förresten så är det väldigt bra benträning och motion. Fortsätter det att vara snö blir det nog att köpa en pulka och dra W i.

 

 

Så har det redan gått en vecka sedan no sugar-utmaningen började och jag måste säga att det har gått helt underbart bra. Nu tror jag att förkylningen som var tvungen att komma lagom till starten (och som hänger i fortfarande) faktiskt har hjälpt mig en hel del, man blir ju inte direkt sugen på något när man inte känner någon smak. Huvudanledning med den här utmaningen för mig är att jag vill bli av med sötsuget som jag känt mer eller mindre varje dag men eftersom jag även hoppas lite på att några till av mammakilona ska försvinna på köpet ställde jag mig på vågen förra måndagen för att se om något hände under första veckan. I morse när jag tog fram vågen och klev upp visade den 1,3 kg mindre.

 

 

 

Eftersom John Blund hade svårt att infinna sig även på eftermiddagen fick det bli en promenad till, denna blev på strax under 3 km.

 

 

Vi tog en promenad upp till Nosringen och tillbaka på förmiddagen, det blev totalt 4,9 km.

 

Bilden är långt ifrån lika vacker som utsikten var i verkligheten.

Klockan är inte ens två och jag och W har redan hunnit med två promenader (W ligger kvar ute i vagnen och sover). Första promenaden tog vi tillsammans med mormor som kom hit på besök en stund innan hon skulle till jobbet och den andra kom vi tillbaka från för ungefär 40 minuter sedan. Lite tråkiga var vi kanske som gick exakt samma runda båda gångerna men det är lite svårt att hitta ställen att gå på i denna halka som just nu råder, rundan vi gick är nästan 3 km.

 

Det är tur att de har sandat.

Idag börjar en liten utmaning för mig och mamma, jag skriver liten men den kommer nog inte kännas så liten varje dag. Vi ska hur som helt från och med idag inte äta något godis eller fikabröd innan påsk. Nu ska det här eländiga sötsuget bort! Godis har jag inte ätit speciellt mycket de senaste månaderna men fikat, känns som vi inte gjort något annat sedan W föddes. Jag känner mig peppad till tusen och det ska bli så skönt att komma igång med det här nu.

 

Något som känns mindre bra är dock att jag åkt på halsont från h-lvetet precis lagom. Började smyga sig på i gårkväll och har sedan blivit värre under natten så jag har sovit väldigt illa. Inte alls lägligt att bli förkyld nu då det är dags att ta nya blodprover denna vecka också, får väl vänta in i det längsta och hoppas att det blir bättre.