Carros Hörn Av Världen 2.0

Jag skrev igår om att jag haft en bra dag men nu ska jag även skriva om den sorg som finns just nu. Sorgen beror på att någon som jag tycker väldigt mycket om är borta och att någon som jag tycker väldigt mycket om är väldigt ledsen.

 

I onsdags blev det väldigt hastigt dags för pappa att fatta beslutet att låta Helmut somna in. Ingen vet säkert vad som hände, kanske en hjärnblödning. På tisdagen hade pappa varit ute och rensat ogräs mellan plattorna i sin trädgård och Helmut som var glad över att husse var ute med honom sprang omkring och klättrade i träd. Ett par timmar senare när pappa hämtade in honom var han dålig. Han verkade inte kunna varken se eller höra längre och ville inte äta. Vi åkte ut till pappa på onsdagkvällen och jag hade köpt med mig en pärlhyacint så att Helmut kunde få en blomma på sin viloplats.

 

Även fast jag vetat om allt det här sedan strax efter klockan 15 i onsdagseftermiddag så var det nog inte förrän i gårkväll som det kom ifatt mig att Helmut är borta. När vi hade gått och lagt oss kom tårarna, det gör dem nu också, och jag grät en lång stund innan jag somnade.

 

Vila i frid Helmut. Vi kommer att sakna dig!