Carros Hörn Av Världen 2.0

Igår var det kyligt så det blev att för första gången denna säsong använda overall på Wille. Den var dock i minsta laget så det blir att lite snabbt försöka hitta en annan.

 

På promenad med mormor.

 

Vi åkte ut till F's kompis Robban i hans butik på Vikbolandet på förmiddagen.

 

Våra förkylningar var redan igår mycket bättre, jag hade nästan inget halsont kvar och Wille var feberfri och inte alls lika snorig. Vi gick lite småpromenader här hemikring för att inte utmana för mycket för fort.

 

På eftermiddagen infann sig rastlösheten och jag kände att vi var tvungna att hitta på något annat än att bara vara hemma. Vi hade ett paket från Jotex som låg nere på Ica så jag tänkte att vi åker väl ner och hämtar det och sedan så kan vi gå lite och titta i centrum. Jag tog inte med barnvagnen utan Wille satt på mina axlar när vi hämtade ut paketet. Eftersom Wille nu börjar bli en hejjare på att gå så tyckte jag att han kunde få bestämma vart vi skulle så jag satte ner honom vid Smålandsbron och efter det så gick vi nästan ända bort till Kvarnen (för er som känner till min hemstad). För en vuxen person är detta inget märkvärdigt, tar väl inte ens fem minuter, men för en liten plutt som ganska nyss lärt sig gå är det ju värsta långpromenaden och jag är sjukt imponerad. Innan någon får myror i huvudet är det väl bäst att jag tillägger att han höll mig i handen hela tiden, jag släppte honom inte vind för våg.

 

På vägen tillbaka till bilen passerade vi lekparken och Wille som älskar att gunga pekade genast mot gungorna. Tyvärr var det översvämmat just under gungorna av allt regn som kommit så det blev inget gungande denna gången. När vi packat in oss i bilen så kände jag att det var nog inte dags att åka hem riktigt ännu så jag körde ut till Grännäsbadet som nu låg öde. När vi klev ur bilen fick jag syn på något som jag inte haft en tanke på att det fanns därute, en till lekpark och denna utan översvämning. Wille fick också syn på den och han fick ett stort leende på läpparna och så satte hans små ben fart mot gungorna. Han fick gunga en stund, inte varje dag han får gunga med sjöutsikt så det är bäst att passa på.

 

 

Tempen på balkongen innan vi for iväg.

Vanligtvis så vaknar W någon gång runt klockan 7 på morgonen och då går vi upp och tar morgonvällingen. Idag vaknade han till när F gick upp för att gå till jobbet och det var omöjligt att få honom att somna om så det fick bli att ta en tidig frukost. Nu sover han sött i sin säng igen. Tyvärr kan inte jag somna om då tankeverksamheten ibland fungerar alldeles för bra så jag har startat en tvätt istället, det ska ju göras det med.

 

 

 

 

 

Att fästingsäsongen dragit igång på riktigt allvar har jag varit väl medveten om ett bra tag nu eftersom vi dagligen plockar flertalet av dessa äckliga små djur på både Benjamin och Heidi. Gösta har konstigt nog aldrig några. Hur som helst så har nu Frontline droppats i nacken på både Benjamin och Heidi så förhoppningsvis blir det bättre snart.

 

Vi har hittat 4 stycken krypande fästingar på W, som tur är ingen som satt sig fast ännu.

 

I onsdags fick jag hjälp av mamma att plocka bort ett litet as som bitit sig fast på övre delen av mitt lår. Igår hade bettet svullnat upp rejält och jag började må konstigt. Jag blev yr, hade som en tryckande känsla i främre delen av huvudet och ingen aptit alls. På eftermiddagen ringde jag 1177. Sjuksköterskan jag fick prata med ringde ner till vår vårdcentral och ordnade så att jag fick åka ner dit direkt och slapp åka in till Norrköping. Det tog väl dem ungefär en sekund att konstatera att jag fått borelia. Så nu står man på antibiotika i 10 dagar också.

 

Jäkla fästingar!

 

 

 

Igår anordnades Familjens Dag i Folkets Hus nere i centrum och W var inbjuden av kommunen för att hämta sin första bok (ett event som återkommer varje år). Det var lite kul att få se vilka som har jämngamla barn så man har ett litet hum om vilka hans dagiskompisar kommer bli. Men förutom det så tyckte jag faktiskt inte att det var mycket att ha. Det fanns lite djur som de visade upp (dem tyckte jag mest synd om), en liten loppis, fika och en man som gjorde ballongfigurer. Träffade dock på en bekant och började då misstänka att hon väntar sitt andra barn, vi får se om jag har rätt.

 

Efter att W fått sin bok åkte F till Linköping, mamma och jag tog en promenad nere i centrum med W för att han skulle få sova lite. Men innan han somnade hann vi med lite fika inne på Björkagården.

... när pappa hinner med en promenad före jobbet.

 

 

Idag är det sju månader sedan W föddes. Alltså, vart tar tiden vägen? Det börjar ärligt talat kännas lite läskigt att det går så fort nu. Innan man vet ordet av så kommer mammaledigheten att vara slut och jag måste återigen gå till arbetsförmedlingen, vill verkligen INTE det. Jag skulle mycket hellre fortsätta att vara hemma med W för det är det absolut bästa som finns men tyvärr så finns ju inte den möjligheten.

 

Mammas lilla älskling.

 

 

 

 

I morse vaknade W tidigt, redan klockan fem var jag uppe och gav honom en flaska välling. Han brukar annars sova till runt sju - halv åtta men det var väl att han åt så dåligt i gårkväll. Efter vällingen somnade han till och med i sin egen säng, det hör inte till vanligheterna. Tyvärr gjorde min onda hals att jag inte lyckades somna om utan det var bara att göra sig lite te och frukost. Nu har jag precis klätt på mig för klockan åtta kommer en snubbe och ska hålls med värmepumpen som krånglar.

 

 

 

 

 

Egon ställde inte till med något problem för oss, han hölls mest på andra sidan Östergötland och bråkade. Visst blåste det en hel del under natten men det blev inget strömavbrott så ljusen jag ställt fram i köket tändes i myssyfte istället. När jag kokte tevatten så gjorde jag lite extra och bytte vattnet i termosarna för säkerhets skull, inte för att det hade blivit kallt men det kändes ändå bättre av någon anledning. F och jag hann äta frukost innan W ville ha sin välling. Efter det har det varit full rulle i huset, bus med både unge och frusna katter. Vid tio åt W sin mellis och en kvart efteråt sov han som en stock i sin säng.

 

 

Bjuder på en bild från häromdagen när W ville göra precis som pappa.

 

Jag har kokt ägg och lagt i kylskåpet, kokt vatten och hällt upp i två termosar och sett till att det finns nya ljus i ljusstakarna samt en fungerande tändare framme. I natt väntas stormen Egon att dra in över Östergötland och det finns en risk att vi är utan ström när vi vaknar i morgon.

 

Några foton från vår promenad tidigare idag. Klockan var strax före 16, det hade precis slutat snöa och det kändes sådär ovanligt stilla.

De gånger W använder napp är när han blir trött eller ledsen, när han ligger i vagnen och ibland när vi åker bil och det tycker inte jag är så farligt. Det är inte så att vi stoppar in nappen i munnen på honom så fort han gör minsta lilla gnäll ifrån sig. Oftast plockar han själv ut nappen efter en stund och använder den till allt annat än till att snutta på och det tror jag inte att han tar någon skada av heller. Trots detta så finns det människor som ständigt ska försöka "ta över" och bestämma att han inte ska få ha nappen alls. Som sliter ut nappen ur munnen på honom om han nu råkar ha den när de ser honom.

 

Från tidigare idag:

 

W hade precis fått lunch av sin mormor och efter lunchen blir han nästan alltid jättetrött så då brukar vi gå ut med honom i vagnen så han får sova ute en stund. W började gnälla och gno sig i ögonen så han fick sin napp. Vi skulle precis börja göra oss i ordning för att gå ut med honom när det knackar på dörren. Personen i fråga går fram till W som då sitter i famnen hos sin mormor och säger: "Den här skiten ska du inte ha" och sliter ut nappen ur munnen på honom. När jag kommer ut i hallen från köket får jag nappen med kommentaren: "Här! Jag tog hans napp". W hade då hunnit ha nappen i munnen i ungefär 30 sekunder så hans liv är nog förstört för all framtid nu. Eller vad tror ni?

 

 

 

 

 

 

Både jag och F har blivit förkylda sedan vi kom hem efter helgens resa, vi hostar och snorar om vart annat och mitt huvud känns som om det ska explodera vilken sekund som helst. W har (peppar peppar) klarat sig än så länge men det vore bra lustigt om han inte åker på det nu när både mamma och pappa är sjuka. Får ladda med Ipren vare morgon för att orka ur sängen och ge W sin frukost. I morse tittade han storögt på mig när jag pratade med honom, det såg ut som mamma men det lät helt klart inte som mamma längre. Efter en stor kopp med varmt te så kom nästan den vanliga rösten tillbaka i alla fall.

 

I går började jag plocka bort det första i storlek 56 från W's byrålåda och fyllde på med lite i 62. När jag var gravid sa alla att köp inte storlek 50 för det kommer bli för litet inom ett par veckor, köp 56 och 62 istället. Jag köpte två startpaket i 56 och sedan en hel drös med kläder i 62. Men ut kom en liten plutt på endast 43 cm och med en vkt på nätta 1875 gram så det första jag gjorde när vi kom hem från sjukhuset var att beställa kläder i storlek 50 i alla fall. Dem hade han sedan tills han blev 3 månader gammal då jag plockade fram startpaketen. Och nu är det alltså dags att börja använda alla de kläder som jag inhandlade för typ ett halvår sedan.

 

 

Idag började F jobba efter sju veckors ledighet så nu är det bara jag och W som är hemma. Regnet öser ner utanför fönstret men det gör ingenting, faktum är att det bara känns skönt. Har letat fram lite recept och ska börja förbereda inför lördagens tårtkalas tänkte jag. En storstädning måste också hinnas med under veckan så det är bara att sätta i gång, måste passa på när W sover.

 

Försökte ta en outfit-bild på W igår, det gick sådär.

 

Wilgot med sin nya nalle som han fick av Sören och Anneli.

Möjligheternas väg.

Senare på kvällen när alla åkt hem tog vi en kvällspromenad med Wilgot.