Carros Hörn Av Världen 2.0

Hujeda mig så fort tiden går, snart är januari till ända. Men en till januari-efit hinns ju med i alla fall så klicka in er HÄR för att hänga med.

 

 

07:00: Det har varit plusgrader nästan hela veckan så all snö och is är nästan borta, det tycker jag är enbart skönt.

I fredags kom mamma, Milla och Amelie och åt våfflor här hos oss. Hade inte ätit våfflor på flera år så jag åt så att jag höll på att spricka. Wille fick i sig en halv våffla, han gillade mest att äta enbart sylten.

 

Amelie var så söt och tog Wille i handen när han satt och åt sin våffla.

På förmiddagen idag intogs årets första semla på Björkagårdens gårdsbageri, ingen idé att köpa semlor någon annanstans för inget kan slå dem.

 

 

 

 

 

Förra veckan hade vi turen att få träffa kusin Amelie hela två gånger. På tisdagen kom hon och Milla hem till oss efter att Wille vart på dagis och på torsdagen när vi åkte och hälsade på mormor var de redan där (fast det visste vi inte om innan).

 

Bild från tisdagen hemma hos oss.

 

 

Igår vaknade Wille klockan fem på morgonen och det gick inte att få honom att somna om. Han var glad under morgonens timmar och lekte på som vanligt.

 

Klockan tio hade vi tid på bvc för vägning, mätning samt vaccination. Wille var lite ledsen redan när jag tog ut honom ur bilen och när vi kom in i väntrummet blev han helt hysterisk. Han slet i mig och pekade på dörren och ville till varje pris därifrån (Så här har han aldrig reagerat på bvc förut). Sköterska som vi skulle träffa hörde ju såklart tumultet och kom ut och frågade vad som stod på så jag förklarade att han varit vaken sedan klockan fem och var helt slut. Hon sa att vi kunde gå ut till öppna förskolans lokaler (som ligger precis utanför väntrummet) och se om han lugnade ner sig då så skulle hon säga till oss om en stund. Vi gick ut till det angränsande rummet och började bygga lite duplo och det verkade som om Wille började bli på bättre humör. Efter en stund kom sköterska ut och vi fick följa med in i undersökningsrummet men så fort hon stängde dörren var det kört igen, Wille blev totalhysterisk och det gick inte ens att ha honom i famnen. Sköterska sa då att vi struntar i det här idag och bokar en ny tid nästa vecka och hoppas på att det går bättre då.

 

Efter mycket om och men fick jag på Wille ytterkläderna igen och bestämde mig för att gå med honom ner till förskolan som inte alls ligger långt från bvc (att spänna fast honom i bilen igen kom inte på fråga). Ungefär halvvägs slutade han gråta och började titta sig omkring lite. När vi kom fram till förskolan höll kompisarna på att klä på sig för att gå ut så Wille och jag väntade utanför. Han var lite försiktig först men sedan började han gå runt lite och jag tänkte att kanske blir det bra ändå (jag kände annars att det var helt fel att lämna honom efter det som hänt på bvc). En av fröknarna tog över då han alltid blir ledsen när jag säger hej då och går.

 

Jag åkte vidare till affären för att veckohandla och stannade sedan till hemma hos mamma en stund. När det var dags för henne att gå till jobbet var det en timme kvar tills jag skulle hämta Wille så jag tänkte att jag åker väl hem och packar upp varorna så länge. Jag hann inte mer än att komma innanför dörren hemma så ringer telefonen. Det var en av fröknarna på förskolan som ringde, hon bad mig komma och hämta Wille så dagen inte alls blivit bättre för honom. Han hade vägrat äta och dricka och kunde inte sova. Jag lämnade kassarna ouppackade innanför ytterdörren och åkte för att hämta mitt hjärta. När jag klev in på förskolan var det första jag såg i hallen en ledsen Wille som satt i frökens famn. Han sträckte fram armarna mot mig och började gråta ännu mera, sedan pekade han på sina ytterkläder för att visa att nu vill jag verkligen härifrån. Innan vi åkte hemåt bestämdes det att vi resten av veckan går tillbaka till tre timmar om dagen istället för fem för att ge Wille lite mera tid att vänja sig.

 

När vi kom hem vräkte Wille i sig en hel macka, en hel pannkaka med sylt samt en halv bulle och en mugg mjölk. Efter det var det en väldigt trött men glad kille som ville gå ut i trädgården en sväng med pappa, det fick han. När de kom in igen gick jag precis in i duschen, när jag stängde av vattnet hörde jag hur Wille stod utanför och bankar så hårt han kan på badrumsdörren för att komma in till mig. Efter att jag kommit ut ur badrummet och Wille fått en skål gröt var han glad igen och började busa med pappa. De sprang som vanligt runt på övervåningen och jagade varandra men Wille var så trött att han inte riktigt kunde styra benen och dök rakt in i en dörrpost, vilket resulterade i en stor blå bula i pannan. Då bestämde jag att vi skulle ta med oss alla pekböcker och samla hela familjen i vår säng så att Wille kunde varva ner lite för att sedan kunna somna tidigt. Strax efter klockan sex sov Wille i sin säng efter en dag som bara blev fel.

 

 

 

 

 

Förra veckan började vi skola in Wille på dagis. Det var nog ungefär lika jobbigt för oss båda då vi var helt slut när vi åkte hem, även fast dagarna bara var mellan 2 och 3 timmar långa så här i början. På torsdagen och fredagen fick jag gå ifrån 1 till 1,5 timme och låta honom vara själv där och stackarn hade varit så ledsen och bara suttit i famnen på fröken. Vi får se hur det går idag nu när han varit ledig i två dagar.

 

Igår hade jag min sista mammalediga dag. Idag när jag lämnat Wille på dagis ska jag till arbetsförmedlingen och skriva in mig som arbetssökande.

 

En bild från i torsdags då vi hälsade på hemma hos mormor.

På förmiddagen var Wille och jag ute och byggde vår allra första snögubbe tillsammans. Det blev väl kanske inte den vackraste av snögubbar, kanske rent av ett snötroll, men roligt hade vi.

Följande bilder är tagna den 7 januari.

 

Wille får följa med pappa på fyrhjulingen.

Och här ovan i rubriken skrev jag 2016 för första gången! Om ni vill kika in fler efit:ares dag klickar ni HÄR.

 

 

06:45: Jag känner mig mera bekväm när allting inte alltid matchar.

Orkar och hinner inte blogga så mycket just nu. Mycket tankar och känslor inför framtiden brottas jag med och jag försöker fokusera på att träffa familj och vänner så mycket som möjligt innan allvaret drar igång om lite mer än en vecka. Men några bilder ska ni få i alla fall.

 

Min stora Doktor Westerlund råkade ut för en kattrelaterad olycka under en ommöblering.