Carros Hörn Av Världen 2.0

Det var en morgon förra veckan och vi hade ganska nyss gått upp. Wille försvinner in på sitt rum medans jag grejjar i köket lite. Eftersom det förblir knäpptyst inne på rummet går jag efter ett par minuter in för att se vad han styr med därinne och detta är vad jag får se. Är det inte urgulligt så säg.

 

Ni har säkert inte missat detta tumult som uppstått i samband med  Katrin Zytomierska's uttalande om överviktiga. Jag har själv inte sett programmet utan bara läst och hört om det i olika medier och bloggar så därför väljer jag att inte kommentera det vidare. Däremot så kommer detta inlägg att hålla sig till samma ämne, jag fick nämligen bara för några dagar sedan höra liknande saker sägas vid mitt eget köksbord.

 

En person som är hemma hos oss på besök sitter och berättar om en semesterresa som hen ganska så nyss kommit hem ifrån. Större delen av berättelsen handlar om hur de alltid ser överviktiga människor på sina semesterresor och att de denna gången sett en man som tydligen slog alla rekord. Hen fortsätter sedan med att visa hur långt från bordet denna mannen var tvungen att sitta för att hans mage skulle få plats. Sedan beklagar sig hen för att de även fått se mannen i badbyxor och fäller kommentaren att om han använt poolstegen så hade den minsann gått sönder. Och tänkt om de hamnat bredvid honom på flyget! Det hade ju verkligen inte varit roligt.

 

Jag tycker det är så sorgligt när vuxna människor håller på så här. De borde ha lärt sig att det alltid funnits och alltid kommer att finnas människor i olika storlekar och att man oavsett storlek faktiskt har rätt att finnas till överallt, till och med på badstranden. I min mening så är det inte de överviktiga människorna som förstör semestern för sådana som hen utan dem själva med sin fullkomligt vidriga människosyn.

 

 

Slänger in en liten bild på mig själv från i somras.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

En liten bild jag knäppte från Odalkajen in över Viken häromdagen.

 

 

 

Att vara ute i trädgården är bland det bästa Wille vet. Igår var det dags för gräsklipp och då måste man vara med och kolla.

Igår var det kyligt så det blev att för första gången denna säsong använda overall på Wille. Den var dock i minsta laget så det blir att lite snabbt försöka hitta en annan.

 

På promenad med mormor.

 

Jag älskar den svala höstluften

Jag älskar det bleka ljuset

Jag älskar färgerna

Jag älskar hur allt förbereder sig för vila

 

 

 

 

Då var det dags att köra lite efit igen denna gråmulna höstmorgon. Vill ni kolla in hos fler glada efit:are så hittar ni dem HÄR.

 

04:00: Är uppe på toa.

Vi åkte ut till F's kompis Robban i hans butik på Vikbolandet på förmiddagen.

 

Våra förkylningar var redan igår mycket bättre, jag hade nästan inget halsont kvar och Wille var feberfri och inte alls lika snorig. Vi gick lite småpromenader här hemikring för att inte utmana för mycket för fort.

 

På eftermiddagen infann sig rastlösheten och jag kände att vi var tvungna att hitta på något annat än att bara vara hemma. Vi hade ett paket från Jotex som låg nere på Ica så jag tänkte att vi åker väl ner och hämtar det och sedan så kan vi gå lite och titta i centrum. Jag tog inte med barnvagnen utan Wille satt på mina axlar när vi hämtade ut paketet. Eftersom Wille nu börjar bli en hejjare på att gå så tyckte jag att han kunde få bestämma vart vi skulle så jag satte ner honom vid Smålandsbron och efter det så gick vi nästan ända bort till Kvarnen (för er som känner till min hemstad). För en vuxen person är detta inget märkvärdigt, tar väl inte ens fem minuter, men för en liten plutt som ganska nyss lärt sig gå är det ju värsta långpromenaden och jag är sjukt imponerad. Innan någon får myror i huvudet är det väl bäst att jag tillägger att han höll mig i handen hela tiden, jag släppte honom inte vind för våg.

 

På vägen tillbaka till bilen passerade vi lekparken och Wille som älskar att gunga pekade genast mot gungorna. Tyvärr var det översvämmat just under gungorna av allt regn som kommit så det blev inget gungande denna gången. När vi packat in oss i bilen så kände jag att det var nog inte dags att åka hem riktigt ännu så jag körde ut till Grännäsbadet som nu låg öde. När vi klev ur bilen fick jag syn på något som jag inte haft en tanke på att det fanns därute, en till lekpark och denna utan översvämning. Wille fick också syn på den och han fick ett stort leende på läpparna och så satte hans små ben fart mot gungorna. Han fick gunga en stund, inte varje dag han får gunga med sjöutsikt så det är bäst att passa på.

 

 

Tempen på balkongen innan vi for iväg.

Som jag förut nämnt här i bloggen så fick jag ont i halsen i måndagskväll. På kvällen igår började Wille snora och under natten eskalerade förkylning och han hade även lite feber i morse. Han har varit sig själv i stort sett hela dagen utom en stund på eftermiddagen då han blev väldigt trött och sov en halvtimme i soffan. Trots det så somnade han utan problem vid klockan 20.

 

Wille insvept i sina älskade filtar i soffan.

Pratade med min läkare idag angående de senaste provsvaren. Över lag såg det bra ut men antikropparna hade inte försvunnit den här gången heller. Förra gången vi pratades vid bestämdes det att om antikropparna försvunnit tills nu så skulle medicinen plockas bort för att se om kroppen klarar av att sköta sig själv. Jag vet att man aldrig ska hoppas för mycket på någonting alls i livet men den här gången gjorde jag nog det för jag känner mig så jävla besviken just nu. Jag ville så gärna att det skulle gå vägen nu, är så trött på alla tabletter och på att lägga flera hundralappar i månaden på mediciner. Kanske dags att sluta hoppas helt på att någonsin bli frisk och bara acceptera att det kommer vara så här för alltid.

 

Till råga på allt så fick jag nu på kvällen pissont i halsen också.

 

 

Försöker pigga upp mig lite med bilder på mitt lilla hjärta som sussar så sött i sin säng nu.

 

 

 

I fredags gjorde vi det, lämnade in ansökan om förskoleplats till Wille. Nu är min mammaledighet (mer eller mindre) tidsbestämd, nedräkningen har börjat. Det känns lite kluvet, både spännande och hemskt på samma gång.

Då kör vi lite efit då denna soliga måndag. Vill ni veta mer om vad efit är och hur det funkar kan ni klicka HÄR.

 

 

02:30: Kan inte sova så ligger och kollar Viaplay.

Lite bilder från min och Willes promenad inne i centrum tidigare idag. Tyvärr så glömde jag kameran hemma så bilderna är tagna med mobilen.