2015-11-02 | 20:30:06
En något "vågad" promenad
Jag och Wille hade ingen lust att sitta hemma idag så redan innan nio i morse styrde vi kosan mot Söderköping för att hälsa på moster Milla och kusin Amelie. Efter att vi busat där i några timmar och ätit lunch bestämde vi oss för att åka in till Söderköping och gå en promenad vid kanalen.
Till en början var det en helt vanlig promenad bland alla höstlöv.
Efter en stund vek vi dock av från kanalen och fortsatte på en för oss helt ny väg men Milla var ganska säker på vart den ledde så vi bestämde oss för att undersöka om det stämde. Det visade sig att det stämde mycket bra men efter att nästa bild togs gjorde vi en ordentlig tabbe, vi valde att istället för att gå vänster (dit vi från början skulle gå) så vek vi av åt höger och fortsatte in i skogen.
Först var det en bred ordentlig stig men efter ett tag blev stigen allt smalare och guppigare av alla rötter som stack upp. Vi kämpade på och fick så småningom syn på några hus längre fram och tänkte att de som bor där måste ju kunna ta sig därifrån vilket betyder att det måste finnas en väg som leder härifrån.
Efter att vi kämpat oss ner för en brant där det delvis knappt fanns någon stig kvar alls, tagit oss över smala rangliga broar och korsat hela åkern som ni ser på bilden nedan nådde vi äntligen fram till en väg. Jag kan tillägga att vi inte hade en aning om vart vi var men gissade att det var E22 som vi skymtade längre bort.
Vi följde grusvägen ett par kilometer och kom sedan ut till en lite större väg och denna skylt, nu hade vi i alla fall listat ut att vi var på väg åt rätt håll men visste inte riktigt hur lång tid det skulle ta att komma tillbaka till våra bilar.
Kullen som syns i mitten på bilden är den vi var tvungna att ta oss nerför, ser kanske inte så jobbigt ut såhär på håll men med barnvagn var det inte så enkelt.
Här är vi äntligen tillbaka vid Göta Kanal igen.
Och när vi här återigen korsar kanalen hade det blivit en lite längre och väldigt mycket kämpigare promenad än vad vi hade tänkt oss. Strax över 2 timmar tog det totalt från att vi lämnade parkeringen tills att vi var tillbaka så det var ingen evighet men i den terrängen som vi hamnade i så kändes det bitvis som det. Men nu vet vi vart vi INTE ska gå nästa gång.
Tack för en upplevelserik dag Milla och Amelie!
1 Kommentarer
Milla:
Haha, nej nästa gång VÅGAR vi INTE!! 😉